torsdag, januari 12, 2012

Ung Vänster och queerteorin

Idag fick jag veta att Ung Vänster inte använder sig av orden queer och intersektionalitet i sina analyser. Så fett besviken!
När jag var 17 år 1993 gick jag med i Ung Vänster och fick lära mig att det var okej att vara gay. det hjälpte mig att komma ut. Jag fick dessutom lära mig att bekämpa kapitalism (klassamhället), sexism, rasism, homofobi och all slags förtryck. Jag själv höll föredrag om detta i skolor.
Vad hände sen?
När kom Ung Vänster på att radikalfeminism var bättre och mer radikalt än queerfeminism? När kom de på att de allra allra mest förtryckta var kvinnor oavsett? Undrar om Ida Gabrielsson kan svara på detta? Som blattebög känner jag mig förtryckt av detta påstående. Är jag sämre feminist än er? Jag skulle inte tro det. Jag vill krossa patriarkatet minst lika mycket som ni.
En kvinnokamp utan queerkamp är en icke fullständig kvinnokamp!

4 Comments:

Blogger Elisabeth Biström said...

Hej! Jag satt i Ung Vänsters programkommitté som lade förslaget till förbundets nuvarande principprogram. Jag håller helt med dig om att alla former av förtryck ska bekämpas. Däremot tycker jag att det finns problem med de teoretiska begreppen queer och intersektionalitet. Jag hinner inte gå in på den diskussionen just nu, men ville bara få sagt att Ung Vänster självklart ser vikten av att kämpa mot homofobi och för HBT-personers rätt. Såhär skriver vi t.ex. i ett stycke i principprogrammet:

"Genom historien har olika samhällen haft olika syn på sexualitet. Synen på sexualitet hänger nära samman både med den rådande könsmaktsordningen och med ett samhälles ekonomiska och juridiska förhållanden. I dagens samhälle är heterosexualiteten norm. Förtrycket mot de som avviker från den heterosexuella normen får ibland långtgående konsekvenser såsom hets, hot och våld. Det tryck och osynliggörande man som homo- eller bisexuell person kan uppleva från såväl sin närmsta omgivning som från samhället i stort kan vara ödesdigert, HBT-personer har i genomsnitt en sämre hälsa än heterosexuella. Liksom kvinnors sexualitet i allmänhet osynliggörs och/eller exploateras, sker detta särskilt med kvinnlig samkönad sexualitet, inte heller i rörelser som kämpar för homo- och bisexuellas rättigheter ges kvinnor lika stort utrymme som män.
Den heterosexuella kärnfamiljen är idag inte längre den enda familjetypen. 1900-talets sexuella frigörelseprocess har börjat bana väg för andra samlevnadsformer och sexuella uttryck än de traditionellt accepterade. Nymoralistiska och värdekonservativa krafter går till angrepp mot denna utveckling genom bland annat hårdnackat motstånd mot alla former av framsteg i form av synliggörande och utvidgande av rättigheter.
Att avvika från samhällets genusnormer innebär att ifrågasätta olika ‘självklarheter’. Det kan
handla om att bryta mot de förväntade uttrycken för könstillhörighet – att som man bära traditionellt feminina kläder och ha ett feminint kroppsspråk till exempel – eller att ha en könsidentitet som inte stämmer överens med det biologiska könet. I den heterosexuella normen ligger föreställningar om och förutsättningar för hur maktrelationen mellan och inom könen ska se ut. Därför kan personers sexualitet som avviker från heteronormen både uppfattas som och vara ett hot mot mäns överordning. Den feministiska kampen och kampen för sexuellt likaberättigande går ofta hand i hand, eftersom de båda är tvungna att angripa den rådande könsmaktsordningen.
Ung Vänster verkar för ett samhälle där det står varje människa fritt att bejaka sin sexualitet och där heteronormen och tvåsamhetsnormen avskaffats. Där den heterosexuella kärnfamiljsnormen har fått ge vika för en mångfald av samlevnadsformer."

Mvh/
Elisabeth Biström

fredag, 13 januari, 2012  
Blogger Unknown said...

Tack Elisabeth för ditt svar!
Tyvärr måste jag säga att jag inte nöjer mig med Ung Vänsters beskrivning av HBT-kampen och jag fattar fortfarande inte varför ni väljer att inte ha med bokstaven Q? Jag känner många många många personer som inte identifierar sig ett dugg med bokstäverna H, B och T men som har en stark förankring till Q och har ibland farit illa av heteronormen och därför ifrågasätter den starkt. Ska vi exkludera queer-personer? Heteronormen drabbar alla inte bara HBT, lika mycket som patriarkatet drabbar alla inte bara kvinnor. För att vi tillsammans ska kunna kämpa mot homofobi och patriarkatet så måste vi vara förenade och inkluderande. Den gamla queerteorin ifrågasatte bara heteronormen. Jag känner igen den i eran text. Den har utvecklats nu och blivit mer intersektionell. Den ifrågasätter även vithetsnormen och homonormen tex. Jag vet många homos och heteros som inte känner sig identifierade med begreppen homo och hetero och som trivs mycket bra med begreppet queer (bla. jag själv).
Det som står på UVs sida skulle kunna stå på vilket partis som helsts ungdomsförbunds sida. Vi måste sticka ut, vi måste vara avantgarde och gå i täten och visa att vi bryr oss på riktigt och inte som moderater, centerpartister och folkpartister som först säger en sak och sen gör en annan (tex. gällande tvångssteriliseringar). Att ni inte har med bokstaven Q i eran text är för mig oacceptabelt. Transfrågan måste ni också göra en djupare analys på.
Att homofobi och patriarkat hänger ihop är det ingen tvekan om. Vad är manligt vad är kvinnligt? Vad är bra vad är dåligt? Och vem bestämmer det? Medvetandegör och ifrågasätt, det är våran uppgift!

fredag, 13 januari, 2012  
Blogger Mariana Vigil said...

Jättebra att du tar upp detta Andrés och jag är med dig 100%. Jag tror att det behövs ökad kunskap kring dessa frågor som grund till intern diskussion. Workshops!

lördag, 14 januari, 2012  
Blogger Unknown said...

Tack för visat stöd min vän!

lördag, 14 januari, 2012  

Skicka en kommentar

<< Home